Josefine

innan jag lägger upp massa bilder på mitt hår tänkte jag uppdatera lite vad jag och mats har haft för oss i helgen. det kanske inte är så mycket att skriva, men det verkade som en bra idé innan jag började iallafall.

• i lördags färgade mats mitt hår, vi åt lättsaltade chips med paprikadipp, vilken jag inte var förtjust i, men det kvittade ju.
• igår var en såndär dag man lätt skulle klarat sig utan. gick upp, insåg att jag hade ett mygbett på lillfinger-knogen på vänsterhanden, åt frukost, somnade i soffan, vaknade, gick ner och la oss i sängen och somnade, vaknade halv ett och fikade lite, borstade tänderna och såg på teve. sen flyttade vi ner en 120 säng från ovanvåningen till mats rum i källaren. det tog sin lilla tid, men bra blev det. sen gick vi ner i city och köpte godis, såg på teve hela kvällen, gick och la oss i fetingsängen. mats tyckte att det skulle bli skönt att inte bli intryckt i väggen, men det blev han ändå. jag gillar att ligga nära.
• när jag och mats har bestämt att jag ska gå upp klockan nio, kommer han tio i nio och övertygar en sömnig liten josefine att klockan är nio. (mats går alltid upp tidigare än mig, jag kan inte hjälpa att jag sover som en liten törnrosa) och för mig är de där tio minuterna viktig morgonmystid. man ligger och drar sig lite och gnuggar sömnen ur ögonen och sådär. vi åt frukost, duschade och sen följde mats mig till stationen och jag åkte till skolan.

ibland är det bara så svårt att komma på vad man ska skriva, men när man väl har kommit igång så är det inga problem. ni läser ju själva. när man väl har satt igång kranen så fortsätter det bara rinna tills vattnet tar slut. (paus. jag tror att vattnet tog slut.) jag tänkte lite på vad jag skulle skriva, men jag kom inte på något. jag vill nog bara spola fram tiden ett halvår eller så. tills jag är 18 år, och vuxen enligt staten. eller vem som nu säger att jag är vuxen. man sitter och drömmer liksom. "när jag blir arton ska jag tatuera en sån, pierca mig där, göra si, göra så." men jag tror att när jag väl kommit dit och är arton, fri att göra vad jag vill, då gör jag precis som jag alltid har gjort. man vågar nog inte riktigt släppa taget liksom. äh. jag ska sluta upp med mitt nonsens och struntprat nu. tänkte upptadera mest så att ni visste att jag fortfarande levde.

något stämmer inte när man tror att första lektionen börjar halv tio, tror att man kan ta tjugo i tio bussen och hinna till skolan i tid. när man sen vaknar halv nio och inser vilken enorm felberäkning man gjort hinner man inte ta bussen man skulle tagit egentligen. sen visar det sig att första lektionen började tio över nio.
men jag kom bara tjugo minuter försent, tack vare min pappa.

ni vet den känslan av att man har hur mycket som helst att göra, men man vet inte riktigt vart man ska börja, så man låter bli? inte? då var det bara jag då. hur som helst, det känns som jag har ungefär 100 saker att göra. jag ska skriva ett tal om anarki på engelska som jag ska hålla för hela klassen, jag ska skriva en "hälsodagbok" och sedan följa den, det vill säga att jag ska träna tre gånger i veckan i minst tjugo minuter.
jag slutar ungefär klockan ett imorgon och med lite tur slutar jag klockan tio på onsdag. då ska jag ta tag i mig själv och börja arbeta.
hängde ni med nu? såg ni? "då ska jag ta tag i mig själv"
jag är hopplös.