josefine heter jag ju

jag har nog aldrig sagt mitt namn så många gånger som jag har gjort dessa två dagarna. alla barn glömmer mitt namn så fort man vänder sig om. man uppskattar verkligen tystnaden som finns i personalrummet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0