Josefine

Idag på naturkunskapen pratade vi mycket om rymden och galaxer och sådär. Jag får alltid lite panik sådär inom mig när man pratar om det. För det finns ingen som kan ge mig de exakta svaren jag vill ha. Rymden är en fråga utan svar, och jag klarar inte av det. Jag vill verkligen veta, och kommer antagligen aldrig att få veta till exempel hur stort universum är, hur många galaxer det finns, om det finns någon planet som det finns liv på. Förmodligen finns det ju det, med tanke på hur många planeter och stjärnor det finns. Och hur kan någonting som är oändligt fortfarande växa? Vad växer det i, och hur stort är det? Dehär frågorna håller mig vaken om natten.
När vi hade pratat om det ett tag började Sofia prata om andar och spöken. Vilket är ett ämne som intresserar mig fruktansvärt mycket, eftersom att jag tror på det. Jag tror också att vi har andar eller liknande här hemma. Det är alltid roligt att lyssna på andras historier, om vad de, eller någon de känner har varit med om. Så vi satt alltså på lektionen och blev helt fascinerade av varandra så att vi nästan började att gråta. Hur illa det än låter, jag och Sofia dog lite inombords. Även om Svea och Micke inte trodde ett ord på vad vi berättade, utan berättade istället om sina kylskåps-historier, så tror iallafall jag på det.

Nu kom jag helt plötsligt på hur mycket jag har att göra. Till exempel påbörja min uppgift på estet, packa till Mats.. Ja och det var nog det som behöver göras närmst. Just det, jag måste göra mina val till tvåan också.
Jag är så dålig på att planera..