En jobbig grej

Vet ni hur det känns att vakna av att erat hjärta slår så förbannat fort att ni inte kan räkna hjärtslagen?
Man ligger där och tänker att jag vet om att jag inte kan ligga kvar här, men om jag försöker kaanske jag kan somna om. Man tror att det är omöjligt, men när man reser sig upp slår hjärtat ännu fortare. Man känner att det kittlar i käkarna och magen är en litenliten sekund från att vända sig ut och in när man slänger sig framför toaletten.
Sådär var det för mig halv fyra inatt. Jag mådde så fruktansvärt illa och kom inte i säng igen förrän en timme senare. Som tur var för mig gick det en Andra Världskriget- film på teven just då, så jag låg i soffan med ett glas vatten och såg på den samtidigt som jag förgäves försökte att somna om.
Idag har jag legat i sängen och i soffan och sett på film. Pappa kom in en stund och åt middag och höll mig sällskap en stund.
Ikväll ska jag till babe. Han är så duktig på att få mig att må bra, så förhoppningsvis mår jag bättre sen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0