lost without you

men visst hade det ändå varit himla skönt att ha honom hos sig varje dag. för då hade man hunnit med såna där speciella vardagsstunder, ni vet? ungefär som att jag står vid vasken och pysslar med något, och han smyger upp bakom mig och kramas och pussar mig på halsen. eller om man har en dålig dag så kunde man när som helst krypa upp hos honom och kanske blunda lite, så känns det snart bättre.
det hade varit finast.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0