Josefine

Skolan har gått ovanligt fort, men fyfan vad dryg den var.
Mamma har möjligen skrämt livet ur min fisk p0pfisk. Nu är det bara r0ckfisk kvar om inte p0ppis kommer fram snart. : (((
Pappa och jag letade i hela akvariet och runtom, men vi kunde inte hitta henne. Tott kan ha ätit upp henne om hon har hoppat ut. : ((

För att man ska bli lite gladare får man se på fina youtube klipp.

Jag saknar något. Jag vet inte vad det är, men jag behöver det.
Jag blir galen på det här.

Dagen har varit så fruktansvärt obetydlig att jag knappt minns hur den började. Antagligen började den inatt då jag vaknade en gång i timmen för att se vad klockan var. Klockan var 2.00. Nästa gång jag tittade var den 3.00 och den sista gången jag tittade var klockan 5.50. Min väckarklocka ringer 5.55, så det sög.

Skolan har rullat på iallafall, men annars har nog allting gått emot mig idag.
Det är sånt man lär sig att leva med.

Klockan är 22.22
Jag tyckte visst att sängen ropade på mig.

Jag har planterat mina fina växter i mitt fina akvarium och ätit god middag nu när min riktiga morfar är här och hälsar på. Jag är kraftigt mätt, så jag tänkte att jag kunde sitta framför datorn och göra färdigt mina uppgifter som jag ska komplettera. Det är såpass att jag får göra om en hel uppgift för att jag inte har sparat den på datorn. Men det gör inte så mycket i och med att jag har originalet utskrivet framför mig med alla saker jag ska rätta och så vidare.
Jag har iallfall rättat och skickat in den där novellen jag la upp här för några dagar sedan. Min svensklärare tyckte att jag skulle skicka in den till en novelltävling. Jag vet inte, kanske har jag en chans. Jag håller tummen!

Idag har dagen gått ovanligt fort. Jag började klockan åtta med medieproduktion -text, som varade till klockan tolv. Dock med lite småpauser emellan. Hela den lektionen satt vi och skrev ungefär, vilket är helt okey enligt mig.
När medieproduktionen var slut gick jag, Bea och Mansour ner till matsalen, vilken var smockfull med folk så att vi fick vänta en stund. När vi hade ätit gick vi ner till badhuset, där vi fick vänta i ca 40 minuter bara för att vi var där i god tid. Jag hade glömt mina badkläder hemma, så jag och några andra fick gå ut och gå.
När jag slutade gick jag till Arken och köpte blommor och fiskmat, och till min lycka han jag med kvart över två bussen. Dessutom hämtade pappa mig! Kan denna dagen ha gått bättre?

Planerna för ikväll är att jag ska redigera några arbeten från skolan så att jag får det klart en gång för alla, och att plantera mina växter i akvariet.
Heja mig!

Jag fliker in att min rubrik kommer ifrån Micke. Han är otroligt begåvad!

när jag vaknade imorse av diverse mardrömmar var jag jättetrött, men jag kunde inte sova iallfall. Så jag gick upp och klädde på mig, såg på teve och åt frukost. Jag hade till och med tid att sitta vid datorn innan jag åkte iväg. Jag kände att denna dagen går rakt åt helvete, som vanligt.
När jag kom till skolan hade min mentor hittat min loggbok så jag har automatiskt sparat 300:-! Det är inte dåligt! Kanske jag kan åstadkomma något bra denna dagen ändå.

Mamma och pappa åkte buss ner till Tyskland för ett tag sedan, och idag sa hon att det fanns folk på den bussen som hade fått konstaterat att de hade svininfluensan.
Heja det!
Nu ikväll har jag känt mig lite sjuk. Ont i kroppen och i huvudet, jag fryser och är väldigt trött. Jag är vaccinerad, men bara skyddad till 90%.
Äh, det är väl klart att jag inte har svinis. Men man är ju något av en hypokondriker.

När jag kom hem ifrån Mats, vid tio tiden, så började jag och mamma röja undan i mitt rum.
Vi skulle städa hela rummet. Dammsuga, torka golvet, dammtorka, you name it!
Sen möblerade vi om så att vi skulle få plats med akvariet, och ha det på ett bra ställe. Vi kastade ut min blåa fotölj och flyttade teven ditåt. Vi lånade stal min systers "skåp" och satte akvariet på där.
Mats hjälpte mig med att rensa standen från smuts och skit, sen hällde vi i det i akvariet, och satte igång pumpen.
Nu testar vi!










Oooh, vi är så nära nu!
Nu ska jag laga mat till min man. Han är otålig och hungrig.

Nu sitter jag här igen. Jag sitter på exakt samma ställe som jag satt på för knappt tre minuter sedan. På den platsen jag har tillbringat mina senaste dagar och nätter. Vid det gröna skrivbordet sitter jag. Det gröna skrivbordet som jag har placerat precis framför fönstret.
Utanför fönstret står ett ensamt träd. Trädet vars löv har fallit och sakta singlat ner till marken för att blåsa bort och inte bli något annat är smuts i vinden. Ungefär som jag. Jag föll till marken, nu blåser jag bort. Jag är ingenting annat är smuts. Utan dig är jag inte värd mer.
En klump stor som min knutna hand sätter sig i halsen på mig och täpper till. Mina ögon fylls med tårar. Mitt huvud värker, känns tungt.
Telefonen ringer. Jag svarar inte.

Jag tog ett djupt andetag och kände hur den tjocka cigarett-röken fyllde mina lungor. Det hade regnat hela dagen, så det var alldeles fuktigt i luften. Jag och Pontus stod ute på terrassen och svalkade oss. Där inne spelades hög musik och folk dansade som aldrig förr. Det var för varmt för oss. Dörren öppnades. Musiken spelade så högt att vi knappt kunde höra våra egna tankar. Simon kom ut en stund och höll oss sällskap. Han var inte nykter. Ingen var nykter ikväll. Hans varma händer tog tag om mina höfter. På det viset kunde han stå lite stadigare. Han kysste min nacke ömt tre gånger innan han gick tillbaka in. Han visste precis på vilket ställe han skulle kyssa på för att jag skulle bli knäsvag och längta efter honom. Jag hade varit Simons i snart två år. Ingen kände mig så bra som han.
Jag fimpade kvällens elfte cigarett och Pontus öppnade dörren åt mig. Doften av spya slog oss i ansiktet. Det fanns folk överallt. Några av dem var på väg att vingla hem. Klockan var strax tjugo över två, och jag började bli less på all musik. Jag ville lägga mig i Simons säng och känna hur han andades mot min nacke. Dedär tunga andetagen, precis innan han somnar.
Jag gick in i finrummet. Rummet var fyllt med rök, och Volbeat spelades på högsta volym. Folk var glada, de dansade och skrek för att överrösta musiken. Jag hittade inte Simon där. Pontus gick ut i hallen och jag följde efter.
Jag önskar att jag inte hade gjort det. Eller var det kanske lika bra? Jag minns inte. Om jag mindes, skulle jag veta vad jag önskade? Det jag såg slog mig i ansiktet, värre än någonting annat jag någonsin känt. Jag slutade andas. Adrenalin fyllde mitt blodomlopp, jag var tvungen att göra något. Skrika, slåss, vadsomhelst. Jag kunde inte stanna här. Inte kunde jag stå och se på när mitt livs kärlek kysste en för mig helt okänd kvinna.
Jag vet inte hur länge jag stod där, utan syre i lungorna. En sekund? Tio sekunder? Kanske en hel minut. Det kändes som en evighet. Jag tvingade mina ben att springa ut därifrån. Jag slog till folk som stod i vägen. Jag satte mig på en trottoarkant och plockade fram mitt cigarettpaket. Jag grät högt, jag ville att folk skulle känna min smärta. Jag hörde några steg bakom mig, sen slog Pontus sig ner på trottoarkanten, precis bredvid mig. Han räckte fram en tändare och en burk med öl. Jag tände cigaretten. Den som skulle hjälpa mig att andas. Mina händer darrade när jag tog tag i den kalla ölburken och förde den mot min mun, sen hostade jag till. Pontus höll om mig, gav mig sin jacka, sa ingenting. Jag grät hysteriskt. Mina tårar droppade ner mot hans jacka och försvann sedan ner i tyget. Den blev alldeles våt. Det gjorde så ont att andas. En fruktansvärd känsla i magen växte fram. Det kändes som en brännhet sten. Den känslan får man när den man älskar sårat dig något så fruktansvärt. 

Jag rycker till. Telefonen slutar att ringa. Jag tittar återigen ut genom fönstret. Jag kan inte se någonting, det är för mörkt. Jag lägger hakan i handflatorna. Jag känner hur våta mina kinder blivit av tårarna som runnit med hög hastighet från mina söndergråtna ögon. Mina ögonlock är tunga nu. Tjugotre missade samtal, alla från ett och samma nummer. Klockan är strax tolv. I två dygn har jag suttit på en och samma plats och tittat ut genom fönstret.
Jag tar ett fast grepp om armstöden och reser mig upp. Mina ben viker sig, men jag ramlar inte. Jag går långsamt och osäkert ut till badrummet. Min lägenhet är alldeles mörk, den visar inga tecken på liv. Det finns bara jag här och jag lever inte på riktigt.  Jag är nästan död.
Jag sätter mig vid skrivbordet igen. Jag skakar, fryser. Mitt huvud är tyngre än någonsin.
På skrivbordet placerar jag ett glas med vatten, en burk med anti-depressiva tabletter och ett rakblad. Telefonen ringer igen. Mitt huvud nuddar skrivbordet med en smäll. Jag känner hur kraften flyger ur mig och mina tårar tränger fram igen. Jag skriker, slår huvudet i bordet upprepande gånger. Jag är desperat. Jag kastar mobilen i golvet. Den landar med en smäll och luckan flyger av. Men den fortsätter ringa. Jag vill att han ska lida lika mycket som jag har gjort. Jag vill att han ska oroa sig, jag vill att han ska känna hur illa han behandlat mig.
Jag gråter, andas oregelbundet, svarar inte.

Det är så mycket som händer just nu. Jag känner att jag har ingen tid för att vara för mig själv längre.
När man gjort färdigt väntar tre andra saker på att bli påbörjade, gjorda, färdiga. När man tror att nästa vecka blir lugnare, då blir det helt utan förvarning ännu jobbigare.
När man tänker att till helgen, då ska jag vila ut ordentligt. Då, allting på en gång. Ingen vila där inte. Snarare tvärtom.

Det är så mycket jag vill ha tid för, så mycker jag vill hinna med och göra för min egna skull, för att jag ska kunna må bra. Istället lägger jag allt förmycket energi på sånt onödigt, som ändå alltid blir något halvdant i slutändan. Som till slut glöms bort. 

Jag är så fruktansvärt trött att jag bara kunde slänga mig i sängen och somna så fort jag stängde ögonen.
Det är något som äter upp all min energi. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad, men det är lite av varje.
Klockan nio är det House, sen tänkte jag lägga mig i min sköna säng och bara glömma allting. Jag ska slappna av riktigt ordentligt, och för ett tag glömma allt som suger kraften ur mig.
Imorgon åker sovmorgonen ner i soptunnan och ersätts med ett omprov i matte som jag säkert inte kommer att klara imorgon iheller.

Jag lovade mig själv att jag inte skulle skriva ner några svordomar i min blogg.
Men jag blir bara så jävla trött.

Igår var jag och Mats på artonårs-fest hos Jenny och Olivia.
Denna gången blev det faktiskt en springrunda från mig och Marshalls sida, klockan tolv ut i pisseregnet. Men det var fint iallafall!
Idag vaknade jag halv nio och mådde kiss. Jag gick in och spydde lite på toaletten sen gick jag, Mats och Marshall ner och åt frukost.
Det blev bara ett ägg och lite nyponsoppa för min del, sen la jag mig i soffan.
Efter en stund var det dags att kräka igen och då fick man göra det.
Vid tre åt jag ett halvt vitlöksbröd och det har jag fått behålla i min mage.
Om en stund ska jag äta igen. Förhoppningsvis får jag behålla det också, även om min mage är lite ledsen.

Nu kommer det några bilder från igår. För att en bild säger mer än tusen ord.

Tack för en trevlig kväll alla som var där!

Dagen började på värsta tänkbara sätt, men efter ungefär halva dagen så blev det faktiskt ganska bra.
På samhällskunskapen ritade Mansour av mig.
Jag tycker att den liknar mig. Iallafall litegrann!

Hela lektionen satt han och ritade. Jag och Bea fick några fina teckningar, bara så att vi kan ha dem när han blir en känd konstnär eller något.



Jag har kommit på att jag skriver väldigt lite åt gången när jag skriver.
Det är sorgligt! Jag ska bättra mig.

I fredags hade vi matteprov och man kunde se på vår mattelärare att det inte hade gått så himla bra.
Jag fick ig på provet, precis som 14 andra i min klass.
Vi var otroligt chockade.

Inlägget under detta var mitt hundrade inlägg.

Det känns bra. : )

Jag fick nyss reda på att det är kyckling till lunch idag, med äppelpaj som efterrätt!
Kan det bli bättre?!
Jag och Bea dog lite när Johannes sa att det var VANILJSÅS till äppelpajen.
Vi måste äta nu!

Nu har vi samhällskunskap. Jag har läst igenom vad Vänsterpartiet står för och så vidare.
Det låter ganska bra faktiskt.
Ska man ta och bli kommunist kanske?






NU ÄRE LUCH!
WOHOO!

Mamma: Vad är det för likhet mellan en potta, sjöman och en bil?
Jag: Jag vet inte?
Mamma: Sjömannen och bilen går på däck.
Jag: Men pottan då?
Mamma: Den ska du skita i. : )

Jag dog. Tre gånger.

Idag har jag skrivit fyra och en halv sida till den estetiska verksamheten.
Det känns bra! Jag har åstadkommit något.

Jag såg på Ullared nu ikväll. Är det bara jag som tycker fruktansvärt synd om Morgan?
En snubbe som bor i sina föräldrars hus, som btw är typ det finaste huset jag någonsin har sett, och där bor han ensam!
Jag tycker så synd om honom att jag skickade en hälsning till honom på kanal5.se
Hoppas att han blir gladare nu.

"Vi som då inte lyckas riktigt på jorden och så, vi kanske får det bättre i himmlen än de som lyckas fullt ut på jorden."
I feel you man!

Idag bestämde jag mig för att plugga hela kvällen.
Jag har två prov i veckan, några inlämningar och så vidare. Jag vill verkligen göra bra ifrån mig, så ikväll är det dags att pluggapluggaplugga!
Jag är fett pepp!

Wish me luck!

Igår har jag och Mats varit tillsammans i nio månader. - En hel graviditet! Lyckligtvis är det inte jag som är gravid.
Idag har jag och Mats sovit, vaknat, sovit, ätit, duschat.
Som vanligt fick han lite såhär "Jag måste göra något!"- besvär. Så han tog sin skinnjacka och lånade några av mina nitar (som han hade betalat) och pimpade lite, och jag satte igång värsta HIM musiken.

Nu ser vi på "Vem kan slå Filip och Fredrik?" och snart ska vi laga mat.

btw, han visade mig typ världens roligaste klipp. I totually died. Twice.
Enjoy!

Nu kommer några fina bilder på Mats och hans skinnjacka av getskinn.

Loved you yesterday
Love you still
Always have
Always will
<3

På dagens mattelektion bestämde sig någon för att borra i rummet bredvid.
Vilket resulterade en väldigt rolig mattelektion.

Vi trodde att det var någon som hade fått i sig för mycket bruna bönor, men lyckligtvis var det inte så.
Det roliga låg i att varje gång Mats (min mattelärare) försökte säga någonting så började borren igen.

(Jag och Bea skrattar mest)

Inatt drömde jag att Johannes och Marcus i min klass var hemma hos mig och åt pannkakor.
Sen var jag hos Bea, och min datorkunskapslärare hjälpte mig att leta efter något jag hade glömt hos Bea.
Sen blev jag jagad av krambjörnslejonet.

Det läskiga var att Johannes verkligen åt pannkakor igår, och Bea drömde också om pannkakor.
What's the deal with that?

Nu sitter jag i datorsalen med Bea, Marcus och Mikael, och några andra trevliga människor och väntar tills vi börjar.

Kim: Titta, detta är ett eluttag!
Jag och Bea: AHAHAHA!
Och ja, det var viktig information.

Inatt har jag sovit fruktansvärt dåligt. Inte minst för att jag inte kunde ligga på den sidan jag som bäst sover på (med tanke på armen,) utan jag hade världens sjukaste drömmar också!
Jag vaknade några gånger inatt då jag vände och vred på mig för att hitta en skön ställning. Men det gick inte.
Mamma kom upp lite över sex imorse och frågade hur jag mådde.
Jag mådde ju inte hallon kan man säga.
Klockan åtta ringde jag till mamma och sa att hon skulle sjukanmäla mig för att jag hade feber, och som sagt, jag mår inte alls bra!
Armen är dum och jag fryser, är varm och har ont  kroppen.
Tott vill inte mysa med mig i soffan ens, så jag slänger in en söt bild på sötkatten.

Idag har det hänt väldigt mycket!
Jag började med medieproduktion, vilket bestod av att jag gick runt och fick lite mini-panik för vaccination-sprutan jag skulle ta lite senare.
Men som vanligt var jag bara paranoid och sprutan gjorde knappt ont. Speciellt inte eftersom jag fick en hallon-kola efteråt.
Efter sprutan fick vi alla ett oförberätt prov på allt vi har lärt oss inom medieproduktionen. Det gick sisådär kan man väl säga.

Klockan tolv hade jag mentorsamtal, efter det hade jag lunch och bad.
När vi hade badat färdigt satt jag och Bea i bastun überlänge och bara njöt.
Sen sprang hon till bussen i onödan. Haha!
När Bea hade sprungit blev jag ensam kvar tills jag hittade Mick, så jag bjöd på en varm choklad och en lussebulle i utbyte mot lite sällskap. Helst tills Mats kom till stationen klockan halv fyra. Men icke!
Mick åkte hem med sin mamma och jag blev ensam i ungefär tio minuter tills babeli kom.

Här hemma har jag och Mats tvättat färdigt mitt akvarium och placerat det (på obestämd tid) i min fönsterkarm.
Om mamma är missnöjd med placeringen blir jag tvungen att förhandla. HeHe
Sen åt vi tårta och kladdkaka, och var allmänt mysiga i soffan.
Jag kände mig ynklig och lite sådär smålullig, (av vaccinet perhaps?), så Mats fick krama och klappa på mig.

*Jag har precis trampat kattN på svansN, och skrattar så att jag tror att jag ska dö. Mamma pratar i telefon och frågar mig helt seriöst*
Josse, är du full eller nåt?
Haha, well, jag vet inte riktigt hur vaccinet påverkat mig, men ont i armen har jag iallafall!
Mammi är helt orolig och tror att jag ska dö eller nåt! Hon har frågat massor med gånger om jag mår illa eller känner mig konstig. Hon skickade ett sms när jag hade tagit sprutan och frågade om det gjorde ont.
Hihi, mamma bryr sig! : )))

Nu ska jag gå upp och lägga mig i min varma säng och drömma om mina snart-existerande fiskar.
Nattinatti!

Idag har jag varit hos Mats och bara funnits. Det är verkligen inget fel på det, snarare tvärtom.

Precis i det ögonblicken jag klev in genom dörren kände jag dendär lukten. Dendär lukten som vårt hus, min familj och våra saker luktar. Det slog mig som en knytnäve i ansiktet och jag bara tänkte, jaha, nu är jag hemma igen. Hemma där jag bor, där allting är som det alltid har varit. Så fruktansvärt enformigt så att man bara vill spy.
Jag vill kräka på ordet "hemma". För sitt hem är någonstans man längtar efter när man är ute någonstans, på semester tillexempel. Då längtar man hem, hem där man känner trygghet, hem där man inte är ensam. Hem där alla vänner och familjen befinner sig.
Jag känner inte så. Det är något av en lättnad varje gång jag åker härifrån, och man drar sig för att åka hem igen.
Det känns som om jag sitter fast här, jag kommer ingenstans. När jag vill vara social finns det ingen att prata med, och när jag vill vara ensam har jag ingenstans att gå utan att bli störd.
Det är likabra att gå och lägga sig direkt innan jag blir så tråkig att folk dör bara de umgås med mig.
För det hade varit fruktansvärt.

Dendär tomma känslan i magen övergick till illamående fortare än.. Fort.