ta ett djupt andetag. det är över snart.

Det är konstigt.
Hur dåligt man än mår och hur ledsen man än är så får han mig alltid glad.
Det spelar ingen roll om det är hans fel att man mår som man gör, för när han kommer tillbaka mår man tusen gånger bättre igen.
Han värmer det frusna i mig. Jag vill att han ska fortsätta göra det, oavsett vad.
Jag ger mycket för att få lite. Men det jag får kan jag inte leva utan.

Inatt ska jag sova ensam igen.
Jag vet inte om det är skönt eller inte.
Men det ska jag ta reda på.
Förmodligen är det ganska skönt, samtidigt som jag saknar att ligga och pussa och klia på hans rygg när han sover.


Hur som helst, jag kan inte andas utan hans luft i mina lungor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0