Josefine

hon skriver också att pappor inte ska vara pappalediga själva under det första halvåret eftersom att barnet behöver en "förtrolig person som det kan lita på." som om barnet inte skulle kunna lita på sin pappa? hon tycker att pappan inte ska vara "pappa" förrän barnet är minst fyra år, för att pappan oavsiktligt kan skada barnet fysiskt eftersom att de inte skulle förstå hur sköra barnen är.

Annica Dahlström tycker också att man hellre ska anställa en barnflicka istället för att låta pappan ta hand om barnet, och hon tycker att man ska införa ett "pappakörkort".

jag blir så himla arg på den här kvinnan. jag undrar vad hennes pappa har gjort mot henne när hon var barn för att hon ska tänka på det här viset. skulle kvinnor ha en 180'graders synfält? jag kan inte ens se mina egna axlar när jag ansiktet rakt fram. och skulle vi kvinnor veta vad som är fel på barnet bara genom att lyssna på skriket? förmodligen inte, men är det är kanske inte så svårt att gissa sig till vad som är fel.

-

mitt barn ska få minst lika mycket ensamtid med sin pappa som det ska få med mig. hur ska den annars veta hur det är att vara pappa? fadersfigur? ju fler personer barnet kan lita på, ju fler personer som får en chans att älska det här barnet, ju bättre uppväxt får det och blir förmodligen blir det till en bättre människa. om det krävs en man och en kvinna för att göra ett barn, borde det inte vara så att både en man och en kvinna ska uppfostra ett barn?