Josefine

igår när jag hade åkt till jobbet ringde mats förtvivlat till mig och sa att han hade råkat släppa ut sin lilla fågelunge, och han letade och letade utan att hitta den, även om fågelmamman och pappan kallade på den. men på kvällen när jag och mats skulle gå till affären för att köpa glass hörde vi den lilla fågelungen kalla efter sin mamma, så vi följde efter ropet och hittade fågeln långt bort från sitt hem högt upp i ett träd. vi kunde ju förstås inte få ner den, men jag försökte härma lätet mammafågeln gjorde när hon kallade på ungen, (vi alla vet att jag kan prata med djur, även om det inte var riktigt likt och alla som hörde mig trodde att jag var dum i huvudet.) och han svarade faktiskt på ljudet, men han flög ju inte efter mig utan flög till ett annat träd, och ett annat träd, och ett tredje träd osv. så vi struntade i den envisa fågeln och gick in och köpte glass och då satt fågeln i ett av träden utanför affären, så jag sprang och skrek som fågelmamman och han flög efter mig litegrann, men sen blev han misstänksam och flög åt fel håll. jag kallade på fågeln hela vägen hem, sen fick jag ont i halsen och vi åt glass och tittade på house på dvd.