den där piercingen (månadens längsta blogginlägg)

nu ska ni få höra hur det gick till när josefine piercade näsan, för det vet jag att folk vill höra. julia fick följa med in i "piercingsalen" och jag fick visa legetimation och skriva på ett papper. efter det tog jag plats på britsen och hon pratade lite hit och dit och berättade att man inte fick pilla på piercingen och att den läker på ungefär tre veckor, osv. sedan torkade hon mig i näsan med en spritad tuss och ritade omsorgsfullt vart piercingen skulle sitta och sen la jag mig ner på britsen så att hon kunde se ordentligt in i snoken på mig, men jag fick blunda minsann. antagligen för att jag inte skulle freaka ut när jag såg hur stor nålen var som skulle tryckas igenom min stackars näsa. då har vi kommit fram till själva händelsen när ringen skulle in i näsan. jo, först hade hon en tång med en ihålig cirkel på ute i spetsen. den höll hon ungefär så att pricken hon målade i min näsa skulle vara i mitten, kanske för att hon skulle veta vart hon stack. den hörde jag massa rövarhistorier om av mina vänner. de sa att de trycker med den jättehårt och att det var det värsta med hela piercingen. det tyckte inte jag. de som har fått tandläkarsprutan i munnen någon gång, om de har lagat ett hål eller så, vet hur det känns att pierca näsan. det kändes ungefär som att få den stucken i näsan. det gjorde faktiskt himla ont och jag knep så hårt med ögonen att det kom lite gråt. lättnaden som uppstod när hon drog ur nålen och satte i ringen var obeskrivligt skön. sen var det klart. tack för mig!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0