jag kommer att le för dig

det är den första lördagkvällen på väldigt, väldigt länge som jag inte träffar mats. anledningen till att jag lämnade min pojkvän och ett somrigt tomelilla bakom mig för en och en halv timme sen, för att istället åka hem till ett dimmigt och grått ingelstorp är helt enkelt för att min och min systers gamla barndomskompis, Sofia, som jag inte har träffat på säkert fyra, fem år, kommer och hälsar på imorgon! men bara för att jag är kär i min pojkvän så är jag nästan säker på att jag åker tillbaka till honom någongång under morgondagen. haha!
nu sitter jag här och undrar var sommaren, samt alla människor har tagit vägen. ska man behöva sitta ensam i sitt eget hus en lördagkväll och lyssna på salem al fakir för att få sommarkänslan tillbaka? dålig stil, familjen. dålig stil!
hm.. jag undrar vart den där knubbiga katten tog vägen..


ps. i love you

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0