precis så svag som jag

och det slog mig att det enda som skulle få mina tankar att sluta äta upp mig bit för bit varje dag även om jag inte tänkte på det var om jag tog mitt hjärta och kastade det så långt bort som jag bara kunde, ungefär som att slänga mig ut från ett stup och se om jag kunde flyga.
det tänker jag bara inte göra.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0