Jag glömmer bort att andas ibland.

Idag satt jag och Bea på en bänk i skolan, precis framför den stora porten där alla studenterna hoppar ut och skriker, sjunger och gråter.
Så säger hon; Tänk.. Tänk när vi går ut där, tillsammans!
Då fick jag gåshud.
Sedan dess har jag gått och tänkt på det hela dagen, och längtat litegrann.
Jag har tänkt på när vi springer ut där; vi skriker, sjunger, kramas, gråter och är helt överlyckliga, och vi undrar hur vi ska klara oss utan varandra varje dag.
Just nu längtar jag faktiskt till den dagen ganska mycket, men jag vet också att när den dagen är slut så kommer jag att sakna de tre åren med min klass.
Det är ju ingenting som närmar sig sådär med stormsteg just nu. Jag vet att jag har en lång tid framför mig tills jag kommer dit.
Men när jag väl gör det så blir det underbart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0