saknaden är obetydlig i mitt psyke

Idag har det varit en sån där typiskt tråkig dag. När klockan ringde imorse ville jag slå den i bitar. Jag snoozade säkert fem gånger innan jag insåg att jag hinner inte om inte jag går upp nu.
Det är tur att man har Bea där som lyser upp dagen lite då och då. Annars hade det verkligen tagit emot att gå till skolan.
När pappa kom hem med posten såg jag att skolkatalogen låg där och ropade på mig. Nu har jag gått igenom hela katalogen. Men det var med all säkerhet inte för sista gången jag gjorde det.
Nu känner jag mig kreativ. Nu insåg jag att batteriet i kameran är slut.
Nu ska jag ladda kameran.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0