Josefine

Två iskalla händer greppade min hals när jag kom på det. En känsla av rädsla, men också av en lättnad drog över mig. Att kanske, bara kanske kommer allt att bli bra igen, kanske, bara kanske kommer allt att bli bättre. Kanske, bara kanske kommer allt det onda att försvinna och kanske till och med ersättas med någonting bra? Jag tänkte på det, för- och nackdelar, fram och tillbaka. Tänk om det blir upptäckt. Tänk om någon hittar det. Jag var skräckslagen, men jag var berädd på att tala ut. Jag var redo att gråta ut hos någon. Jag skulle berätta allt jag någonsin gjort, eller tänkt göra mot mig själv.Jag hade förberätt mig hela dagen. Jag skulle släppa allt. Inga hemligheter. Börja om på nytt.  
När jag återigen var hemma var allt som vanligt. Ingen hade märkt något.
Ingenting skulle förändras..
Repeat, repeat, repeat..
Jag är besviken, och lättad.

Idag åkte vi till Malmö med klassen, 17.30, och såg på Robins! Det var verkligen riktigt bra. Babben Larsson och Anders och Måns var gäster, och i slutet badade Robin i ett badkar med gröt. Haha!
Inspelningen var färdig 20.50, och jag var i Ystad klockan 22.

För övrigt har jag blivit ägare till en skinnjacka för 1500:- plus frakt. Jag är fattig, men snygg!